Glad påsk!

Har suttit i kväll och renskrivit anteckningar. Skulle egentligen varit och umgåtts med några partikompisar, men har feber, snuva, hosta och en massa annat elände. Typiskt att man ska bli dålig när det blir ledighet. Sist det hände var under nyårshelgen - jag börjar se ett samband...

Annars pågår det regionala budgetarbetet för fullt. Och det känns som vi är något riktigt bra på spåren, i vårt arbete den här gången. Birgitta och Göran har tillfört en nytändning för (mp) på regional nivå, och gruppen präglas av en gemenskap och vilja att göra något riktigt bra - och jag tror att de uppdrag vi föreslår kommer bemötas med både respekt och entusiasm från de andra partierna. Gótt lag, som islänningarna skulle säga...

Vill passa på att önska alla läsare en trevlig påskhelg. Ut i solen och njut! Det ska jag göra, snörvel och feber till trots. 

Varje dag är ett liv och varje minut en möjlighet att göra något bra av livet !

Hälsningar Tony
(som nu tar ledigt från bloggandet till annandagens kväll)

Kul förströelse

Kollegan Theodorsson länkar till en räcka småkul jämförelser. Kan rekommenderas :-)

Test...

Testade mig på www.teleadress.se, som genom att du anger din adress, kan beskriva vem du är. Mitt resultat blev: Typ K35 Små- och flerfamiljshus

Utfallet av testet blev väl sisåddär. För det första är jag inte pensionär, vilket de lyckades få mig att vara. Däremot hade de rätt i att jag bor singel, att jag är kritisk till EU och tämligen tillfreds med livet. Men jag tittar inte på trav- och caféprogram på TV, och röstar inte på (s) eller (c), vilket de tycktes ha räknat ut.

Ett inte så särskilt vetenskapligt test, men lite småkul ändå...

Om faran med genmodifierade grödor...

... kan ses i detta dokumentära inslag :-)

Vart fjärde år kommer de fram ur det fördolda...

Det finns många olika sätt att bygga valstugor på. Den som (mp) Borås har haft de senaste fyra - fem åren är tillverkad av två före detta elever på Viskastrandsgymnasiet, varav en på den tiden jobbade extra på Ica i Sandared, Magnus heter han. De byggde vår gulgröna stuga som examensarbete, och jag minns hur stolta de var, när jag och Kjell besiktigade den, och förklarade oss nöjda. Sedan gjorde Kjell en liten förstärkning i knutarna, så den skulle hålla att lyftas. Så var det - vår nya valstuga var ett faktum.

Innan den gulgröna stugan hade partiet en väldigt intressant liten stuga, gjord av en idérik men lite speciell man som på den tiden var medlem hos oss. Stugan var till fullo gjord som en byggsats - som ett slags enormt lego. Och allt hölls samman med typ 1500 vingmuttrar. En liten röd stuga med vita knutar, som tog ett dygn att få iordning, men som var väldigt mysig när den väl stod på plats. Och vi två som reste stugan på torget, den där augustidagen (och kvällen) 1998, hade väldigt kul medan vi höll på. Och resultatet blev betydligt bättre och mer personligt än den där inhyrda och färglösa stuga som partiet använde sig av under återvinnarvalet 1994. På den var det enda som stack ut, våra lilafärgade affischer.

Det är något visst med valstugor. Vart fjärde år trollas de liksom fram ur det fördolda. Lite som i sagan "Spelar min lind sjunger min näktergal", händer plötsligt något, mitt i den grå vardagen. Och just då inser alla politiker att det finns ett värde i att befinna sig någonstans bland befolkningen, och faktiskt fråga dem om råd, och ta sig tid för att prata lite grann. Deltagande demokrati hade nog varit lättare att arbeta utifrån, om de där valstugorna stod nere vid torget lite oftare.

Nu dyker istället de där mysiga valstugorna bara upp en gång vart fjärde år. Annars göms de undan, på allehanda platser runtom i kommunen. Sossarnas röda stuga brukar kunna skönjas någonstans i trakterna av Backabo. Vår lilla gulgröna stuga finns i Björkehov, och Vänsterns stuga kan förmodligen siktas någonstans i närheten av Bredared. De borgerliga partierna har inte haft riktigt samma tradition att ordna egna stugor. De brukar hyra av en lokalt känd leverantör söder om stan. Men det är fusk. Inte alls lika mysigt som de där eget införskaffade valstugorna - de varsamt ihopsnickrade, med lite färg, lite speciella former och lite speciella känslor.

Nu tycker ni väl att den där Tony yrar en massa - skriva om valstugor såhär ett halvår efter valet, mitt i ett snöigt februari !?

Ja, ni kanske har rätt, men så är man lite snurrig och darrig, efter att ha råkat på en rågad matsked med vinterkräksjuka natten mellan måndagen och tisdagen. Har därför tillbringat dagen halvsittandes till sängs, av och till läsandes handlingar, men också funderandes över livets alla vedermödor. Och då kom helt plötsligt en del tankar kring valstugor och andra världsliga ting.

Anledningen till funderingarna kom sig förmodligen av att vår sedan många år största fixare och problemlösare, Kjell, har gått ur tiden, och tillsammans med honom har jag många fina minnen när det gäller just valstugearbete. Visste ni till exempel vad vår valstuga gör när den är ledig? Inte? Det ska jag tala om - i den förvaras redskap, bl a åt en bouleklubb. Det ni!

I morgon begravs Kjell, och bland alla stora saker han gjorde för partiet, var valstugejobbet bland det största. Och det minsta...
*
Tänker på en liten gråmålad träplatta i plywood han svängde ihop i fjol, fastskruvat på en liten plugg. Den stoppade han ner i en ihålighet bland torgets snett sammanfogade gatstenar, en ihålighet som hamnat just framför vår valstugas entre.
*
"Så att inga damer bryter klackarna när de hälsar på", skrockade Kjell glatt, när han placerade den lilla plattan på plats.
*

Usch vad tomt och trist det känns att han är borta...

Ledig

För första helgen sedan julledigheten har jag varit helt och hållet ledig från partiarbete den här helgen, vilket har känts skönt. Inte så att man är less på partiarbete, tvärtom är det en ynnest att få pyssla med sitt fritidsintresse på heltid - men ibland behöver man koppla bort opinionsmätningar, interpellationsskrivningar och mailboxar.

Har utnyttjat tiden till storstädning och till att gå till återvinningsstationen med gamla tidningar och liknande. Ingen lyx, kanske, men det är fantastiskt att kunna ta sig den tiden, att känna att man hinner med livets små vardagliga bestyr, utan att behöva stressa sig fram en tidig morgon eller sen kväll. Att ta dagen som den kommer - ljuvligt!

Till middag blev det raggmunk med vitkål, lingon och fläsk. Inget märkvärdigt det heller, men det är på något vis ganska skönt att få tid till att riva potatis och vispa smet, när livet i vanliga fall brukar bestå av en hastigt nertvingad dagens på Italia i Vänersborg.

Min ledighet kommer sig av att vi är två numera. Två sekreterare i Vänersborg, har gjort att det helt plötsligt givits utrymme för fritid - det har varit efterlängtat!

Att närma sig svåra situationer...

I vår vardag ställs vi människor ibland inför svåra frågor och situationer. Vi råkar ut för något, eller kanske råkar någon närstående ut för något. Och vi vet inte alltid hur vi skall förhålla oss. Vissa av oss möter det svåra genom att låtsas som det regnar, försöker fokusera på allt annat än det som är svårt. Andra av oss blir så sorgsna och missmodiga, att det leder till sorgsenhet, bitterhet och depressioner. Ytterligare några reagerar med att bita ihop, medan andra ger utlopp för sina känslor på ett nästintill teatraliskt sätt.

Vi är alla olika, men lika självklart som vi föds, lär vi alla av och till på vår vandring möta svåra frågor och jobbiga situationer.

Jag har en bekant som hamnade i en mycket pressad situation härförleden. En förtalskampanj full med skitsnack och lögner drabbade honom. Lögner som var att betrakta som grovt förtal, om man gjort det till rättssak. Han visste varifrån kampanjen fördes, vilka som låg bakom, men valde storsint att förklara att han var villig att förlåta, villig att stryka ett sträck, bara kampanjandet upphörde. Det var stort gjort, tycker jag. Riktigt stort.

Hoppas att jag själv skulle agera liknande, om jag ställdes inför en sådan jobbig situation. Hoppas, men är inte säker på att jag kunnat agera lika stort. En liknande behandling som den bekante utsattes för, hade nog tagit knäcken på mig, är jag rädd för...

Kjell Murare

Döden, döden bankar på vår dörr, så är det, det är en grundförutsättning för livet. Ändå känns det väldigt jobbigt, sorgligt och orättvist när det händer. I helgen besökte den en varm och godhjärtad man som ägnat många långa timmar åt den gröna rörelsen. Vi är många som sörjer och saknar vår murande miljöpartist Kjell Johansson.

Kjell har betytt mycket för mp Borås som förening, och för mig som människa. En man med energi, drivkraft och ett rättvisepatos som var enormt. Känns väldigt konstigt, att man ena kvällen sitter och talar valberedningsfrågor med honom,  för att någon vecka senare inse att det där samtalet, med skitsnack och allt, var den sista gången man fick tillfälle att växla de där orden med honom. Om stort och smått, om bygget, om vädret, om klimatet.

Kjell höll full fart in i det sista, och hade som vanligt en rad projekt på gång.

Känns sorgligt, konstigt och tomt. Vi är många som sörjer och saknar Kjell Murare :-(

Dirket från Grön Ungdoms riksårsmöte

I skrivande stund samlas en massa Gröna Ungdomar i varierande åldrar för riksårsmöte nere i Malmö. Malmöiten och überbloggaren (uttryck citerat från Johan H) Anders Wallner har tagit initativ till en flerpersonsbloggning där nerifrån. Kan rekommenderas för oss som inte har på sådana möten att göra längre, men som ändå vill följa med i vad som händer och sker...

Läser SJ befolknings- statistiken?

Befolknings- statistik för några västsvenska kommuner:

1. Göteborg.................489.757 inv
2. Borås.......................100.221 inv
3. Mölndal......................58.938 inv
4. Trollhättan.................53.830 inv
5. Uddevalla..................50.507 inv
6. Skövde.......................50.153 inv

Undrar om dessa uppgifter motiverar SJ och Banverk att förstärka trafik och banor i Sjuhärad och Tvåstad - eller tänker de fortsätta som tidigare - med att leka att Skövde är Västra Götalands centralort, näst Göteborg?

M v h
En allt mer frustrerad kollektivtrafikresenär


Nordisk public service

Att vandra runt på de nordiska public service TV- stationerna är intressant av och till. Jag gör det i bland för att försöka hålla mig uppdaterad i de olika språken (hmm, finska, där har jag gett upp), men det är också intressant att jämföra hur sidorna är uppbyggda, vad som är den stora nyheten, och hur pass användarvänliga de verkar vara.

Här kommer en högst personlig rangordning av de nordiska public service TV- bolagens hemsidor.

1. Isländska RUV -
www.ruv.is
Sidan är snygg, informativ, och det är lätt att finna uppladdade tv- program, men också text- tv och nyhetssändningar (samt radio).

2. Finländska YLE - www.yle.fi
Sidan är snygg. Okej, jag fattar inte menyer eller andra texter, men där finns en svensksida med lite grundinfo. Men den är snygg och lättmanövrerad.

3. Svenska SVT - www.svt.se
Lite rörig - men det viktigaste (ljud och bild- filer) är lätt att finna. Dessutom är sidan väldigt innehållsrik. Menyknapparna är dock lite mysko, i bland finns de tydligt längst upp, i bland försvinner de.

4. Danska DR - www.dr.dk
Innehåller inte lika mycket funktioner som övriga public service- företags sidor, men det viktigaste (ljud och bild- filer) finns ändå där. Undersidan för nyheter är betydligt snyggare än de övriga undersidorna.

5. Norska NRK - www.nrk.no
NRK är på många sätt ett föredöme bland nordens public service- bolag, men inte på webben. På grund av ändring i lagstiftningen har Norge givit NRK rätt att sälja reklamspottar, vilket fullständigt tagit över deras hemsida. Innehållet är digert, det är det, men sidan är både ful och rörig. Synd, eftersom NRK, rent program- mässigt står för den högsta kvalitén (enligt min mening).

Torsk på fisk ?

Det svenska fisket överskrider torskfiskekvoten med 20% enligt uppgifter från EU- kommissionen, och därmed tillhör vår fiskeflotta de sämsta i Europa (endast Polens fiskeflotta överskrider kvoterna mer). Allt fler människor tar nu ställning för att sluta med torsk (gardus morhua), och söker alternativ till middagsbordet. Nedan kommer först ett par vanliga ersättningsfiskar som jag anser att miljömedvetna människor bör välja bort, följt av ett par tips på fiskar som är bättre ur miljösynpunkt:

Bleka och Alaska Pollock (Pollachius Pollachius och theragra chalcogramma)
I skolbespisningen ersätts torsken ofta av den billiga fisken Bleka. När den simmar i nordatlanten kallas den för "Bleka", och när den simmar i norra Stilla Havet, kallas den för "Alaska Pollock". Förr kallades pollocken för oceanernas skräpfisk, man slängde den överbord, för den gick inte att äta. Under 60- talet började man använda den för industrifoder, och i dag är Stilla Havs- varianten allt vanligare i frysdisken. Men blekan och pollocken är inget bra alternativ, vare sig ur kvalitets-, miljö eller hälsosynpunkt. Den är väldigt ömtålig och kräver ett energislösande omhändertagande, samtidigt som den innehåller extremt höga kolestorol- värden, vilket kan leda till åderförkalkning. Så om skolbespisningen ger dina barn "Lyrtorsk", "Alaska Pollock", "Alaskasej", eller "Pollack" (fiskarna går under många namn), säg då till dem att fisken vare sig är god eller nyttig. Ur miljösynpunkt är den vidrig, då den "Bleka" som säljs i frysdiskarna under namnet "Pollock", i regel fiskas i trakterna av Alaska, där den också fryses in. Sedan fraktas den med fartyg till Kina, där den tinas, packas, styckas och omfryses. Därefter transporteras eländet vidare till Europa, som är den enda kontinent där man betraktar blekan som matfisk. Inte vidare miljövänligt, alltså. Vill man äta en god bleka, bör man fiska den själv. Den är inte helt ovanlig längs västkusten, och färsktillagad är den smakmässigt en helt okej matfisk.

Hoki (Macuronus Novaezelandiae och Macuronus Magellanicus)
Hokin lever i södra delen av Stilla Havet och sydöstra delen av Indiska oceanen, främst runt kusttrakterna av Australien, Nya Zeeland och Chile. Egentligen är det en kummelfisk, men har ändå ersätt torsken på många middagsbord. Den introducerades under mitten av 90- talet när den dåvarande TV- kocken Rickhard Nilsson (i tv- programmet Aspegren mitt i maten) knäckte extra för Findus, och skapade en fiskgratäng med Hoki- filé. Det var genombrottet för Hoki i Sverige. Ur smak- och hälsosynpunkt är Hokin en relativt bra fisk, men ur miljösynpunkt är det inget vidare att transportera denna avlägsna fisk till våra breddgrader. Det finns också vissa rapporter om utfiskning kring vissa av Hokins lekområden.

Kummel (Merluccius Merluccius)
Nackdelen med den kummel som finns i Skagerrak är att den lätt faller sönder under tillagningen, men den är god (särskilt pocherad), nyttig och långt från utfiskad. Kummeln är i regel också mer rik på B6 och B12, än släktingen Hoki. Ett fullgott alternativ, som kan ätas inte bara för smakens skull, utan också med gott samvete.

Gädda (Esox Lucius)
Som inlandsbo måste jag ju slå ett slag för en av våra vanligaste insjöfiskar. Gäddan är rik på selen och sprängfylld med vitamin B12. I många europeiska länder är gäddan en delikatess, här i Sverige är den lite bortglömd. Som matfisk är den finast när den är mellan 1 och 2 kg stor. Är den större än 3 kg, blir smak och konsistens mer vattnig. Gäddan kan tillakas variationsrikt. Man kan göra kryddstarka färsbiffar, ugnsbaka den, grilla den, eller göra goda grytor med den. Själv har jag prövat ett gott recept med jordnötter och ingefära - vilket rekommenderas varmt (för alla utom för min syster, som inte tål jordnötter). Gäddan är, likt all insjöfisk, den minst energikrävande fisken, vilket ju är bra för den miljömedvetne. Kom dock ihåg att begränsa intaget av insjöfisk om du är gravid, detta på grund av miljögifterna i våra insjöar.


Veckans UR akademi- nostalgi

Visst minns ni UR akademin - programserien från 90- talet som innehöll kurser om allt möjligt som man inte visste att man behövde kunna. Här är veckans nostalgi- tripp:

Slöjd i Kasamark
Med enkla verktyg tillverkas traditionella och kulturhistoriskt intressanta föremål i trä. T ex slev, sälgpipa, smörkniv och stövelknekt.

För dig som är sugen - beställningsnumret på UR är: 11129/tv 19

Många järn i elden

Full fart just nu. Har varit i Vänersborg och arbetat med ett utskick och med ett reviderat förslag till MiL:s budget. MiL är Miljöpartiets landstingsnätverk, och nästa helg skall de ha årsmöte. Jag sitter med i styrelsen för MiL och är ekonomiansvarig där. 

Att arbeta söndag är något jag försöker undvika, men i morgon blir det inte många timmars arbete eftersom det är heldagsmöte och presskonferens - med riksdags- och regionpolitiker. Presskonferensen äger rum i Vänersborg kl 11.00, men kommer också ske via videolänk till regionens hus i Skövde, Borås och Göteborg.

Klimatet är temat - något som man måste arbeta med på alla nivåer. På globalnivå, på riksnivå, på regional nivå, på lokal nivå och inte minst på individnivå.

Utöver arbetsrelaterade uppgifter verkar det som jag missat ett möte i Borås i dag, ett möte för att revidera mp Bollebygds verksamhet. Jag uppfattade före helgen som att mötet skulle senareläggas, men vad jag förstått på de SMS som inkommit, förväntades jag vara i Borås i dag. Känner mig lite skamsen om så är fallet - men jag har faktiskt inte haft tid att tänka på saken så värst mycket under dagen. Kommer inte kandidera till några fortsatta uppdrag, vare sig kommunala eller regionala - man hinner liksom bara med två nivåer. Och förutom min anställning för regionen är jag ju som ovan nämnts aktiv i landstingsnätverket MiL. Det räcker...

Behöver jag säga att jag egentligen tänkt vika helgen för att umgås med familjen. Det hanns tyvärr inte med. Mötte dem som hastigast i tisdags kväll, när farmor fyllde 87, men den planerade långhelgen blev det inget av. Ska ta ut semester nästa helg - så jag hinner med att vara ledig och umgås med dem.

Nu sitter jag och väntar på bussen, skall snart bege mig från Vänersborg. Känns som en vettig prioritering att ha varit här i dag, trots allt - nu blir den kommande veckan mer lättöverskådlig.

m v h Tony

VM- feber

I torsdags var det VM- guld i Antholtz (Anterselva), där Olofsson, Jonsson, Ferry och Bergman skidade och sköt sig till stafettseger i Skidskytte. Och under fredagen gjorde Anja Pärsson och Nike Bent kombinationstävlingen i Åre till en äkta svensk- fest. Tyvärr har jag varit förhindrad att följa evenemangen direkt, men även för oss som varit upptagna med annat märks det att Sverige drabbats av VM- feber.

I dag var jag på vårdcentralen när Anja körde störtlopp, och åket spelades upp i radion i väntrummet, där människor med olika sjukdomar och symptom för en stund glömde sina vedermödor och enades i en gladlynt VM- stämning för Tärnaby- jäntan Pärsson.

Det är något visst med oss svenskar när det går bra i sportens värld. Plötsligt förenas vi, som annars präglas av stelhet och stuprörssyn, i gemensamma belåtna glädjeskrik och kommentarer. Det känns fint, på något sätt...


I bland kan det bära till...

I morse sprack en kontaktlins när jag skulle sätta in den. Den ena delen vandrade iväg upp under ögonlocket och vidare in i ögonhålan. Härlig start på dagen. En irriterande silikonbit som gör att ögat tåras och svullnar, och inte kunde jag få ut den, trots upprepade försök.
 
Det blev till att be om professionell hjälp för att få bort den trasiga linsbiten. Tänk vad det kan bära sig till, i bland...

Boktips om när Svíþjoð blev Sverige...

Det som i dag är Sverige hette en gång Svitjod, eller kanske för att vara mer exakt Svíþjoð (där "þ" uttalas som "th" i engelskans "thing", och "ð" uttalas som "th" i engelskans "the"). Så kallas vårt land än i dag på isländska, det språk som mest liknar de dialekter som våra förfäder använde sig av för omkring 1000 år sedan.

Bröderna Fredrik och Henrik Lindström har nyligen givit ut en bok med titeln "Svitjods undergång och Sveriges födelse". Boken, som givits ut av Bonniers förlag, innehåller såväl fakta, som nya idéer och frågeställningar. Det är en svår tid att skildra, eftersom tillgången till dokumentation är knapp, och de uppgifter som finns är en lagom mix av verklighet och fantasi.

Ändå lyckas bröderna Lindström skriva en väldigt intressant bok, och jag tycker att deras tolkning av Birger Jarl är spännande. De hävdar att visst, Birger var av Folkungaätt, men rent politiskt stod han långt från den uppfattning som annars präglade den släkten. Det är en intressant idé som bröderna ger utrymme till, och som jag har för mig helt förbisetts i den annars mycket läsvärda "Berättelser ur svenska historien" (av C. Georg Starbäck och P.O. Bäckström, utgiven 1885).

För dig som är historieintresserad rekommenderar jag bröderna Lindströms bok varmt!

Hälsningar Tony


Klibbiga tangenter - suck

Arbetar från mp:s kansli i Borås i dag. Lånar därför mp Borås dator. Den är full av smulor från tunnbröd och någon form av  klibbig juice. Någon måste ha suttit här och ätit en kebabrulle eller något och spillt på tangentbordet. Utan att torka upp efter sig...

Och i köket står fullt med smutsig disk. Dessutom är diskmaskinen fylld till brädden. Kanslisterna som jobbar här, vet inte vem som ligger bakom all disk, men har gjort en liten protest och valt att låta eländet vara kvar tills de som ställt till eländet, rättar till det...

Tycker synd om den städpersonal som skall behöva ta tag i all den röra som några andra lämnat efter sig. Men med tanke på hur här ser ut kanske det inte finns någon städpersonal längre. Eller?

Veckans UR akademi- nostalgi

Visst minns ni UR akademin. TV- serien från 90- talet som innehöll en mängd kurser man inte visste att man behövde. Denna vecka:

Trassliga trådar - om knyppling
Knypplingskurs. Olika typer av spetsar visas, till exempel Vadstenaspetsen, spetsar till folkdräkter, bildknyppling och friknyppling. Speltid 62 min. Prog.nr: 11129/tv29

Reflektioner från Melodifestivalens semiefinal i Jönköping

Musiken var inget vidare, stämningen var däremot ganska bra, där vi satt uppe i taket. Tommy Nilsson gick vidare, och det var han den ende som förtjänade. Bäst var Kristian Luuk - den killen har humor.

Småkul var att på håll få se gamle klasskompisen Niklas från Bollebygd, när han deltog i mellanakten. Hans töntiga roll hade samma tröja på sig som jag, vilket gjorde att mitt sällskap fnissade lite extra...

Tidigare inlägg Nyare inlägg