Vart fjärde år kommer de fram ur det fördolda...

Det finns många olika sätt att bygga valstugor på. Den som (mp) Borås har haft de senaste fyra - fem åren är tillverkad av två före detta elever på Viskastrandsgymnasiet, varav en på den tiden jobbade extra på Ica i Sandared, Magnus heter han. De byggde vår gulgröna stuga som examensarbete, och jag minns hur stolta de var, när jag och Kjell besiktigade den, och förklarade oss nöjda. Sedan gjorde Kjell en liten förstärkning i knutarna, så den skulle hålla att lyftas. Så var det - vår nya valstuga var ett faktum.

Innan den gulgröna stugan hade partiet en väldigt intressant liten stuga, gjord av en idérik men lite speciell man som på den tiden var medlem hos oss. Stugan var till fullo gjord som en byggsats - som ett slags enormt lego. Och allt hölls samman med typ 1500 vingmuttrar. En liten röd stuga med vita knutar, som tog ett dygn att få iordning, men som var väldigt mysig när den väl stod på plats. Och vi två som reste stugan på torget, den där augustidagen (och kvällen) 1998, hade väldigt kul medan vi höll på. Och resultatet blev betydligt bättre och mer personligt än den där inhyrda och färglösa stuga som partiet använde sig av under återvinnarvalet 1994. På den var det enda som stack ut, våra lilafärgade affischer.

Det är något visst med valstugor. Vart fjärde år trollas de liksom fram ur det fördolda. Lite som i sagan "Spelar min lind sjunger min näktergal", händer plötsligt något, mitt i den grå vardagen. Och just då inser alla politiker att det finns ett värde i att befinna sig någonstans bland befolkningen, och faktiskt fråga dem om råd, och ta sig tid för att prata lite grann. Deltagande demokrati hade nog varit lättare att arbeta utifrån, om de där valstugorna stod nere vid torget lite oftare.

Nu dyker istället de där mysiga valstugorna bara upp en gång vart fjärde år. Annars göms de undan, på allehanda platser runtom i kommunen. Sossarnas röda stuga brukar kunna skönjas någonstans i trakterna av Backabo. Vår lilla gulgröna stuga finns i Björkehov, och Vänsterns stuga kan förmodligen siktas någonstans i närheten av Bredared. De borgerliga partierna har inte haft riktigt samma tradition att ordna egna stugor. De brukar hyra av en lokalt känd leverantör söder om stan. Men det är fusk. Inte alls lika mysigt som de där eget införskaffade valstugorna - de varsamt ihopsnickrade, med lite färg, lite speciella former och lite speciella känslor.

Nu tycker ni väl att den där Tony yrar en massa - skriva om valstugor såhär ett halvår efter valet, mitt i ett snöigt februari !?

Ja, ni kanske har rätt, men så är man lite snurrig och darrig, efter att ha råkat på en rågad matsked med vinterkräksjuka natten mellan måndagen och tisdagen. Har därför tillbringat dagen halvsittandes till sängs, av och till läsandes handlingar, men också funderandes över livets alla vedermödor. Och då kom helt plötsligt en del tankar kring valstugor och andra världsliga ting.

Anledningen till funderingarna kom sig förmodligen av att vår sedan många år största fixare och problemlösare, Kjell, har gått ur tiden, och tillsammans med honom har jag många fina minnen när det gäller just valstugearbete. Visste ni till exempel vad vår valstuga gör när den är ledig? Inte? Det ska jag tala om - i den förvaras redskap, bl a åt en bouleklubb. Det ni!

I morgon begravs Kjell, och bland alla stora saker han gjorde för partiet, var valstugejobbet bland det största. Och det minsta...
*
Tänker på en liten gråmålad träplatta i plywood han svängde ihop i fjol, fastskruvat på en liten plugg. Den stoppade han ner i en ihålighet bland torgets snett sammanfogade gatstenar, en ihålighet som hamnat just framför vår valstugas entre.
*
"Så att inga damer bryter klackarna när de hälsar på", skrockade Kjell glatt, när han placerade den lilla plattan på plats.
*

Usch vad tomt och trist det känns att han är borta...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback