Mina små växter

Var gång vårens solstrålar möter min kind, får jag för mig att så frön och sätta kärnor.

Köper en liten låda med nio små krukor, fyller dem varsamt med finaste mull och sår sedan små frön, sätter ner kärnor och känner mig så där gosigt vår- glad. Jag fyller varsamt på med vatten, baddar in minsta fröet i vadd, och spänner varsamt upp en plastfolie med hjälp av gummiband över det hela.

Efter några veckor tittar fröerna fram, och rätt vad det är kan jag plantera om mina små växter i större krukor, denna gång med lite mer växtnäring vid vattningen. Och alla fröerna sätter fart, växer så det knakar. Citronfröet stoltserar med sina ljusgröna blad. Avocado- plantan reser sig med sina vida små blad, som snart mörknar. Ja för varje dag växer sig plantorna allt livskraftigare.

Sedan händer det.

En årsmöteshelg med (mp), med gassande solsken, och när jag kommer hem ligger allt platt och visset nere i jorden. Avocadon brukar repa sig, övriga är bara att repa bort. Hemma har jag fem avocado- plantor, från lika många års försök, men inget annat.

Men vad sjutton, klarar de inte ens en årsmöteshelg - hur ska de då klara semestern, resonerar jag, och glömmer alltsammans tills nästa gång vårens solstrålar möter min kind, och jag får en idé om att så frö och sätta kärnor...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback