VG- Tony

Jag och Lise tog en liten promenad under eftermiddagen. Det finns ju annat än direkta dagspolitiska ställningstaganden att diskutera i bland. Man måste vara social också, och eftersom Lise ännu inte hunnit upptäcka den vackrare delen av Vänersborg, så tog vi en promenad ner till Skräcklan (som är vackrare än det låter), för att titta på lilla Frida med sina nyplockade blommor och insupa några rejäla klunkar frisk Vänerluft.

En promenad ger också tillfälle till att kunna prata om annat än den direkta dagspolitiken. Det vi talade om tänker jag inte berätta på den här bloggen, men kan krasst konstatera att det var en bra diskussion.

Lite kul är det, att jag för något drygt år sedan, var ute på exakt samma promenad med en helt annan person, den gången från bekantskapskretsen utanför partivärlden, men diskussionen rörde sig kring exakt samma saker den gången. Skräcklan försätter en i någon form av filosofisk tankeverksamhet, där livets vedermödor på något märkligt vis kommer på var persons läppar. Åtminstone innan serveringen nere vid bryggan öppnat för säsongen. Då brukar diskussionerna kvävas av ivrigt smackande från alla glassätare...