Det goda livet...

Ett mått på det goda samhället är hur befolkningen mår. I ett gott samhälle har man ett gott liv, helt enkelt. Därför är det oroande att många människor mår psykiskt dåligt. Det säger en del om det samhällsbygge vi skapat. Av och till bör man därför ställa sig frågan om vi ska tvingas anpassa oss efter samhället, eller om samhället skall anpassas efter oss...

Den frågan grunnar jag mycket på, och då menar jag inte bara när det gäller införandet av digital-tv, och avskaffandet av Svensk kassaservice. Nej, de tankarna kommer även fram när jag möter en fattig man som spelar ihop pengar till en kvarting, med sitt dragspel på järnvägsstationen i Mellerud, eller när när jag läser om unga flickor som skär sig och unga pojkar som tar en överdos. Är det ett gott samhälle, när så många människor hamnar utanför och mår dåligt?

Samtidigt - jag skall inte klaga. Jag har verkligen ett gott liv. Att få jobba med något man älskar, att ständigt få vakna upp och känna att den här dagen ska det bli kul att gå till jobbet. Att få flera veckors semester och en hög lön, som gör att man får råd att resa ut i världen och se sig om under lediga stunder. Att ha nära och kära, att ha en familj, att känna delaktighet och tillhörighet. Sannerligen, det är ett gott liv jag lever.

Men är det tack vare vårt samhällsbygge jag lever mitt goda liv, eller gör jag det trots att samhället ser ut som det gör? Jag vet inte, faktiskt. Men det är något att fundera på...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback