Att tala med en bedrövad människa

Under eftermiddagen har jag ägnat ett par timmar till ett telefonsamtal med en bedrövad äldre man, som funderade på att ta livet av sig. Oförätter begånga inom vården var anledningen till samtalet, men oförätter begångna i det förgångna var nog orsaken till mannens bedrövelse.

Att genom ett telefonsamtal försöka vägleda och finna ljus för en själ som är så vilsen att döden ses som enda utvägen, är något av det svåraste som finns. Jag har av någon konstig anledning fått många sådana samtal under mina år som politisk sekreterare, men sanningen att säga fick jag även sådana samtal från människor under den tiden jag jobbade som "bodknodd" i affären i Sandared.

Den här gången kändes det som samtalet avslutades hoppfullt. Den äldre herrn fick tala av sig, berätta om sitt liv, om anekdoter från förr, en rolig (men tragisk) historia, och valde mot slutet av samtalet att skriva ned ett telefonnummer jag gav honom, till en jourhavande medmänniska, och han lovade att ringa dit.

Livet känns aldrig så mycket värt att leva - som när man fått en riktigt bedrövad person, en person som är i stånd att ta sitt liv, att få en insikt om att söka hjälp. Man blir liksom en erfarenhet rikare - och på en och samma gång både förundrad och tacksam kring att den där personen råkade ringa just till mig en dag som denna...

Kommentarer
Postat av: Lindahl

Det du nämner är mycket intressant. Hur en sammansättning av olika ord, helt kan ändra en persons humör eller inställning till livet. Att ta sig tid att lyssna på en människa som är utsatt, och ändra dens mentala inställning är därmed en av de mest goda gärningar man kan göra i det moderna samhället.

Dock ska tilläggas att det finns flera undersökningar som visar att de personer som pratar om att begå självmord gör det av uppmärksamhetsskäl, de som har planer på det gör det i tystnad. Att tala om självmord är ett rop på hjälp, ett sätt att lägga sina problem på någon annans axlar. Hur dåligt man än mår, får man aldrig lägga ett så stort ansvar på någon annans axlar. Ingen ska behöva bära bördan av att ha någon annans levande eller död på sina axlar... speciellt om man inte känner personen.

Frågan är bara vad det finns för alternativ. I ensamhetens stund, när ingen annan finns där... så tar människor till de knep de hittar för att få någons uppmärksamhet. En försvarsmekanism framkallad av det moderna samhället. I mitten av förra seklet umgicks människor. Man hade inga filofaxer, inga mobiltelefoner, inget internet. Några decennium innan dess fanns heller inga bilar och inga telefoner. Man gick hem till varandra och umgicks.

Det är skrämmande att se hur människans behov av nymodigheter påverkar våra sociala liv. Och hur ett fåtal människor som orkar bära bördan får lösa andras problem.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback