Varför fastnar jag för Pokermiljonen ?

Utan att riktigt ha tänkt på det har jag gjort det till en vana att titta på Pokermiljonen. Av någon märklig anledning går programmet just när jag kommit hem från jobbet, såddär strax före kl 23 om onsdagarna, och just som jag knäpper på tv:n, så startar "Pokermiljonen".

I de andra kanalerna är det bara serier, långfilmer och repriser sådags, och det är för invecklat när man halvslocknad masar sig ner i soffan efter ännu en underbar 15- timmarsdag i Vänersborg. Men Då är "Pokermiljonen" precis lagom, lite såddär slött svenskt, med dämpad belysning, några tuffa pokerproffs, ett par nervösa kvalspelare och en bunt för mig totalt okända kändisar. Till det, en mysig blanddialektal kommentatorsröst från den där Glimne, som med torrhet likt en näve sand, ändå får till en såddär trivsamt ironisk ådra i allt han säger. Hörde att han var moderat, förresten, nåväl, det finns många trevliga moderater (inte minst Bergquist i Borås).

Så där sitter jag i soffan och myser med en knäckemacka, en tidning (som jag inte kan läsa i skumrasket i tv- rummet) och en mugg kaffe eller ett glas mjölk och tittar på poker. Gläds åt när proffsen misslyckas och någon av de nervösa kvalspelarna eller okända kändisarna kommer allt närmre en miljonvinst.

Förra veckan var där en kändis jag kände igen, förresten. David Lega, ni vet, simmarlegenden som lyckades mot alla odds. Han är en av mina idoler, det har han varit sedan han höll ett fängslande tal för oss i regionfullmäktige för några år sedan. Det är en stor människa, och en god människa. Och en jäkel på poker visade han sig vara. Åkte ut först i "heads up", vilket är något av finalronden i varje omgång (se vad jag lärt mig)...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback