VG- Tony

Sverige har i likhet med en mängd andra länder i världen sagt att man skall arbeta i enlighet med FN:s barnkonvention. Men hur är det i verkligheten? Är det verkligen så att Sverige lever upp till barnkonventionen, och hur är det med oss som arbetar i kommuner och regioner?

Själv är jag lite skeptisk till om vi verkligen sätter barnen i främsta rummet, och jag grundar mina argument på följande. De senaste 20 åren har:

- Föräldrarna fått mindre tid för sina barn
- Skolklasserna blivit större
- Elevvården blivit sämre
- Sociala rörligheten ökat
- Arbetsmarknaden blivit mer osäker
- Skilsmässofrekvensen ökat
- Barnkompetensen i vårdutbildningarna har minskat
- Resurserna på BVC blivit mer knappa
- Kraven på framgång blivit större

Rimmar denna utveckling verkligen med barnkonventionens intentioner? Jag tror inte det. Snarare är allt ovanstående ett ställningstagande mot barnkonventionen. Ett ställningstagande som förmodligen tagits av ett gäng grånade män med fula slipsar och vattenkammat hår. Av män som totalt glömt bort att de en gång varit små, män som blivit grå, inte bara vid tinningarna, utan helt och fullt genomträngande grå.

I dag tog Regionstyrelsen ett korkat beslut om att bygga ut E 20 i Skaraborg till motorväg. Vad innebär en ny motorväg för våra barn? Är inte ett sådant bygge bara ännu ett steg i en ännu mindre hållbar utveckling. Tänk om vi kunde lagt alla dessa motorvägspengar på att ge barnen en bättre framtid, en bättre hälsa, en bättre utbildning. Tänk vad positivt det hade varit!

- Behöver jag påpeka vilka som argumenterade för motorvägen? Jodå, det var grå, äldre män med vattenkammat hår och fula slipsar.

- Bara ett parti argumenterade mot ett motorvägsbygge, Miljöpartiet.

- Härligt att vi åtminstonde är ett parti som tar parti för framtiden !!!