Naturhistoriska i Göteborg
Íslendingar burstaðir í Stokkhólmi
(med reservation för stavfel)
Eller som man säger här i Sverige - VI VANN, VI VANN, VI VANN (och som vi gjorde det)
Det här var just vad vi behövde, efter den horribla händelsen i Köbenhavn.
Povel Ramel har avlidit
Svensk musikhistoria har sin Bellman, sin Taube och... sin Povel. Är övertygad om att skolbarnen om något hundratal år kommer sjunga med i "Alla har vi varit små", på samma vis som många i dag får klämma i till "Fjäriln vingad syns på Haga".
I dag meddelades det att Ramel avlidit, 85 år gammal. Han var född samma år som min mormor, och så länge hon levde var han hennes absoluta favorit. Det var nog hon som gjorde att jag, född styvt 50 år senare, fick upp ögongen för det geniala och ofta absurda i Ramels texter och visor...
Några av mina personliga favoriter bland Povel Ramels skattgömma med melodier är: "Aclutti busch boosch bumpa Albertina", "Dom små, små detaljerna", "Lingonben", "Sturske laban", "Köp inte en zebra" och förstås den oförglömliga "Karl Nilsson".
Ramels humoristiska ådra kan sammanfattas genom att citera vers nummer 2 (av 7) i visan "Karl Nilsson":
" Min mor hette Sara Beata Johanna El-
vira Johanna Katrina Carolin, Gus-
tafva Pernilla Johanna Therese Alber-
tina Johanna. Min fader hette Kurt.
Dom var, har man sagt, ett rekordeligt par.
Dom var på gott och ont, ja dom var som folk är mest.
Min far han var stins, min mor hon kläckte ägg,
dom tjänte lite pengar, dom var som folk är mest.
Tramteraj, janadoj! Hugg i och håll! "
Hemma igen från Prag
Vi for också till Terézín, skådeplats för Tysklands naziterror under andra världskriget. Man behöver inte vara medial för att känna sig tyngd av det fruktansvärda förtryck som utspelades för bara någon generation sedan. Såväl Ghettot som lilla fästningen präglas ännu av förintelsens tidevarv, och kastar en mörk och sorgsen skugga över det annars så vackert böljande lövskogsbeklädda tjeckiska landskapet.
Vädret var fantastiskt nere i Prag. Bara en enda åskskur störde den 30- gradiga värmen, och den glittrande solen. När jag påpekade det härliga vädret för vår lägenhetsvärd Tanja suckade hon stressat, att jo, det började bli FÖR härligt för hennes smak. Inte undra på det. Själv var jag på semester, medan Tanja stressade runt för sitt resebolag Tjeckienexperten.
Enda problemet med resan, som gick med tåg, var väl att den tog slut för snart. Trots att det var mitt tredje längre besök i Prag, så känner jag fortfarande att allt inte hanns med. När, exempelvis, ska man få tid att se den inhemska specialiteten med "Svart Teater", för att inte nämna den världskända operan. Eller, för den delen, ett längre stopp på en inhemsk ölhall, med egen tillverkning? Nåväl, Prag lär nog locka mig med ännu några besök i framtiden. Speciellt eftersom det bara krävs tågbyte i Malmö och Berlin, det är så smidigt att ta sig dit. Nattåg är underskattat...
Var sjutton är mina biljetter ?!?
I mitten av nästa vecka går jag på semester, ska resa med tåg till Prag. Men vad har hänt med mina biljetter? Jag ringde härom veckan och frågade när de kom, och fick till svar att de var ivägskickade. I dag fick jag ringa igen. Inga biljetter har kommit, och när jag förklarade för kvinnan på Helsingborgs- företaget fick jag till svar:
- Ja, oj... Alltså... Eh... De ligger kvar här... Vi har bara inte skickat iväg det. Men du ska få dem senast fredag, jag lovar...
Jojo, det var ju förtroendeingivande. Jag hoppas nu att de kommer på fredag, annars kommer jag börja bli lite orolig...
Födelsedagskalas uti skogen
Ja ja, så var helgen slut - dags att börja tänka på måndagen. Denna vecka ska jag och Lise göra färdigt en powerpointpresentation av budgeten, fila på attsatserna (som vi delar separat), och delta på presskonferensen som majoritetspartierna håller. Sedan sticker de flesta miljöpartisterna iväg på kongress. Själv kommer jag sitta bänkad framför TV:n och följa det hela på utmärkta SVT 24.
Apropå melodifestivalsfinalen - den låt jag röstade på kom allra sist med bara fem poäng. Så god/dålig musiksmak har jag...
Fotboll, schlager,datakrasch och den där Angela...
1) Elfsborg är fortfarande obesegrade i årets allsvenska. Det gläder mitt gulsvarta hjärta att hela Sjuhärads stolthet fortsätter spela intensivt, entusiastiskt och framför allt - spelar boll. Nästa hemmamatch kommer jag bevaka på plats, har tyvärr haft så mycket att göra hittills att jag missat de tidigare under säsongen...
2) Schlager- EM eller Eurovisionsfestivalen är i antågande. Om inte annat, så märks det på tidningarnas löpsedlar, och SVT:s trailers. Statistiknörd som jag är, tycker jag att omröstningarna är det som är mest spännande. Men i år är gamla Irländska folkmusikfavoriten Dervish med, så för första gången sedan Roger Pontares märkliga melodifestivalssång, så ska jag avlägga en röst i detta folkliga jippo.
3) Datorn har kraschat på jobbet. Plötsligt dog bara skärmen, allting blev svart, fast strömkabel var ansluten. Det mesta gick dock att rädda, vilket var tur, eftersom jag just sparat ner alla slutliga budget- filer. Förra året, vid exakt samma tid, hade jag inte samma tur. Den gången kraschade datorn, och dokumenten var för evigt förlorade. Och jag gick utan dator i sex (!) veckor, innan regionen skaffade mig en ny. Men i år kom hjälpen snabbt, och datorn gick att fixa = skönt.
4) Och så var det den där Angela. Angela Aylward, Mölndal, småbarnsmor, kansliarbetande och min favorit till posten som partisekreterare. Jag tror att det alltid är viktigt med utifrånperspektiv, när man rekryterar till kärnverksamheter, det har Angela. Utifrånperspektiv, men ändå en förmåga att jobba för hela partiet. Alltför många partier har utvecklats till sekter, se bara på (fp)- ledningen under spion- skandalen. Därför är det viktigt att ständigt söka nya starka företrädare utanför "bunker- gänget", därav min nominering av Angela. Agneta är inget dåligt val, det vill jag poängtera, men på något sätt känns det som att Aylward skulle tillföra just den där extra touchen, och utgöra en brygga mellan gräsrötter och partiledning. Den rollen är inte lika lätt att axla för Agneta, som ju tillhört partiledningen i många år.
Budgeten är klar, nästan...
Lika som bär ?
Försommarpromenad i Sunnanå hamn...
Sunnanå hamn kallas den lilla småbåtshamnen på bilderna nedan. Platsen präglas av fina strövområden, härliga blomsterängar, sköna berghällar med kluckande vatten, och mitt i allt ett gammalt hamnmagasin som minner om flydda tider. Sämre dagar kan man ha, än de när man vandrar omkring i vackra Sunnanå...
Finn fem fel, typ...
Solen glimmar blank och trind...
Själv ska jag ta en promenad ner till hamnen och titta på sjöbodarna.
Hur går det med budorden, (kd)?
Man kan ju dock fråga hur det kommer sig att det parti som brukar slå sig för bröstet som ett parti grundat på kristna värderingar, (kd), så totalt verkar bortse från budskapet om att "älska sin nästa som sig själv"? För inte är det att älska sin nästa som sig själv att fortsätta kräva sänkt bensinskatt i en tid där alla vet att en fortsatt förbrukning av fossila bränslen leder till miljontals miljöflyktingar. Inte är det att älska sin nästa som sig själv när man som enda parti konsekvent motsätter sig en könsneutral äktenskapslagstiftning och de homosexuellas rätt att adoptera barn. Inte är det att älska sin nästa som sig själv när man som enda parti i valrörelsen i Borås drev krav om sänkta skatter, trots behoven av resurstillskott till skola och äldreomsorg.
Jag respekterar många människor som är kristdemokrater. Många av dess företrädare är ärliga, rättframma och till och med trevliga att ta en kopp fika tillsammans med. Men jag kan inte respektera det faktum att (kd) själva utnämner sig som de kristna värderingarnas försvarare. Inte så länge ett enkelt och tydligt budskap som "älska din nästa som dig själv" helt nonchaleras...
4 av 10 vill sluta på SR:s lokalradiostationer
I min värld är det i landets stora radiohus som besparingarna bör göras, inte på lokalradiokontoren. Trots allt är den lokala anknytningen en av SR:s största tillgångar. Varför inte nyttja lokalradiostationerna mer även för de program som produceras för SR:s rikskanaler. De lokala stationerna är redan slimmade, ja nästintill anorektiska. Det är den stora kolossen i Stockholm som borde bantas, inte minst på chefsnivån. De borde göra som SVT, slimma antalet direktörer och arbetare för en bredare organisation med ökad delaktighet från de anställda. Bara på så vis kommer SR kunna stå starkt även i framtiden...
Skräp, skräp skräp - var än jag går...
Den första maj var jag ute på cykeltur, måste ju passa på att vara ute i friska luften när man är ledig. Dessutom är det ju skönt nu, när ängarna längs småvägarna kantas av maskrosor, hagarna av vitsippor och dikena av tussilago. Tyvärr är det dock inte bara blomster som pryder diken, hagar och ängar, nej ur vinterns snötäcke spirar också en allt större hög med skräp. Det är tomburkar, navkapslar, urätna chipspåsar, kycklingskrov, pappmuggar, snytpapper, papper avsett för annat än att snyta sig med, och en hel del glasbuteljer, ni vet sådana där färgglada ciderflaskor eller de med bilder på fartyg...
Förutom att det är anskrämligt rent utseendemässigt, hotar skräpet våra djur, både dem i naturen, och den boskap som föder oss med mjölk och kött. Jag talade med en mjölkbonde häromåret, en gammal man med bakvänd keps, som hela livet brukat sina marker. En man som för tiotalet år sedan gick över till ensillage, då han läst att det bättre tog tillvara näringen i gräset för sin boskap. Tyvärr märkte han redan första vintern, att fyra av mjölkdjuren dog, efter att ha rivits sönder inombords, då de ätit ensillage innehållande flisor från tomburkar och navkapslar. Och han skrockade förfärat, och undrade om inte de som spridit skräp på hans åkrar bode varit ersättningspliktiga. Men när han hört sig för, hade han mötts av attityden att "alla skräpar ner, sådant får man räkna med". De rådde honom i stället att inte slå gräset så nära vägrenarna...
Lika lite möttes förmodligen den döda haren jag en gång såg i skogen av någon sympati, när han av misstag snärjt in sig i ett nät avsett för gula lökar, men som av någon outgrundlig anledning nu låg slängt vid skogsbrynet.
Om man frågar gatukontoren i våra kommuner, har städningen av våra gator och torg aldrig någonsin kostat så mycket som det gör i dag, på grund av att nedskräpningen ökar. Vad städningen av våra landsvägar kostar vet jag inte, men det finns absolut ett behov av att städa dem oftare (det kan jag intyga efter cykelturen).
Jag vet inte hur ni andra resonerar, men själv är jag vansinnigt trött på att behöva betala för något som egentligen torde höra till vanligt folkvett - att inte drälla skräp omkring sig. Vem var det som gjorde, och när hände det, att sådant beteende helt plötsligt sågs som okej? Jag måste missat det...
Att stirra sig blind på budgettexter
Men just nu är det textredigering. Politiken är fastlagd, men redaktionella ändringar är jag och Lise satt att göra inför måndgens möte. Kommaknulleri kallar Soili vår uppgift för. Det är tydligen ett finländskt uttryck, om jag förstått henne rätt. En inte allt så särskilt stimulerande, men ändå viktig uppgift. Så sent som i går upptäckte jag tre - fyra syftningsfel, på egen hand, och fick dessutom ett flertal tips från en trotjänare via telefon...
Dags att deklarera
Snabbt, smidigt, säkert.
I morgon Strömstad
----------------------
---------------------
I morgon åker jag och Miljöpartiet i Västra Götalandsregionen till Strömstad på studiebesök. Skall bli lärorikt att få lära sig mer om Tomatis- metoden, som används av psykiatrin där. Måste säga att det är glädjande att man vågar öppna upp för komplementära metoder inom psykiatrin. Och speciellt kul att det skett i just Strömstad, som är något av en modell för hur bra ett småsjukhus kan fungera.
Skrivklåda
Så nu är man med och tävlar. Min avslutning leder till ett lyckligt slut. Jag har själv svårt för mörka och svarta slut, även om jag skrivit några alster för byrålådan därhemma, som helt saknar "happy endings". Men en sådan här solig dag, ja då blir slutet gott, allting gott. Särskilt eftersom man varit ledig hela långa söndagen :-)
Fast ska sanningen fram, så blev det nog inget riktigt slut. Jag är as- sugen på att fortsätta skriva om de människor novellen handlar om. Det känns som att det finns så mycket mer att berätta kring dessa trasiga men godhjärtade själar. Beror nog förmodligen på att den författare jag valde att skriva slutet till, är känd för sina levande personskildringar...
Det goda livet...
Den frågan grunnar jag mycket på, och då menar jag inte bara när det gäller införandet av digital-tv, och avskaffandet av Svensk kassaservice. Nej, de tankarna kommer även fram när jag möter en fattig man som spelar ihop pengar till en kvarting, med sitt dragspel på järnvägsstationen i Mellerud, eller när när jag läser om unga flickor som skär sig och unga pojkar som tar en överdos. Är det ett gott samhälle, när så många människor hamnar utanför och mår dåligt?
Samtidigt - jag skall inte klaga. Jag har verkligen ett gott liv. Att få jobba med något man älskar, att ständigt få vakna upp och känna att den här dagen ska det bli kul att gå till jobbet. Att få flera veckors semester och en hög lön, som gör att man får råd att resa ut i världen och se sig om under lediga stunder. Att ha nära och kära, att ha en familj, att känna delaktighet och tillhörighet. Sannerligen, det är ett gott liv jag lever.
Men är det tack vare vårt samhällsbygge jag lever mitt goda liv, eller gör jag det trots att samhället ser ut som det gör? Jag vet inte, faktiskt. Men det är något att fundera på...