VG- Tony

Björn Bergquist (m) meddelade under tisdagseftermiddagen att han avgår som ordförande i Kommunstyrelsen (se artikel i Borås Tidning). Under den känsloladdade presskonferensen redogjorde han för att han vill ha mer tid för nära och kära, och att det är ett beslut som mognat i sommar.

Beskedet innebär att Boråspolitikens i särklass starkaste profil under 2000- talet lämnar posten som ledare i den framgångsrika koalition bestående av sex stycken partier (däribland mp), som styrt i Borås sedan 1998. I denna brokiga grupp har Bergquist fungerat som det trygga ankaret, en person som alla övriga politiker i majoriteten hyst stor tilltro och respekt till, och det inte utan anledning. Under hans period som KS- ordförande har kommunen fattat flera strategiskt viktiga och många gånger riktiga beslut.

Hans styrka har i mångt och mycket varit just det som också kännetecknar hans avgång. Politiken har aldrig varit någon pinne på karriärstegen för honom, inget evighetsuppdrag. Det har han ärligt och rakt sagt flera gånger. I den delen är Bergquist tämligen miljöpartistisk i sin syn, faktiskt mer miljöpartistisk än flera miljöpartister jag känner...

Den som skall axla hans roll får ett tufft uppdrag. Budgetförhandlingar skall slutföras, och det finns risk för att tidigare hårt hållna småpåvar bland samarbetspartierna vädrar morgonluft, nu när Bergquist avgått. Jag hoppas att gruppledarna i de olika partierna är tillräckligt starka att stå emot dessa småpåvar. De gågna årens medvetna strategi från de styrande partierna har gjort att Borås står väl rustat för framtiden, vi får hoppas att den inslagna vägen bibehålls även efter Bergquists- eran...