Om ålekråkor, får och andra små djur mitt i bland oss...
Häromveckan satt regionfullmäktigegruppen och jag och åt en bit mat på Suads i Vänersborg. Vet inte hur vi kom in på ämnet, men flera av deltagarna började tala om ålekråkor. Denna skräniga sjönära fågel, som inte gör så särskilt många människor glada. Men Soili och Gyllenhammar känner tydligen någon som skrivit en bok med recept på ålekråkor.
Själv satt jag och talade får och lamm med Niklas i Miljönämnden. Vi konstaterade att priserna är för låga på lammkött nuförtiden. Har man tur får man 20 spänn per kilo när de slaktas, vilket innebär ett par hundra kronor för ett lamm. Priserna är så låga att det inte lönar sig att satsa på dessa levande små kultur- och miljöförbättrare för våra små mellanbrukare. De som håller sig med får gör det för att hålla markerna öppna, inte för att tjäna kosing.
Det där med att hålla markerna öppna, förresten. Visste ni att de flesta naturreservaten i västsverige slås för maskin? Är det verkligen rätt metod för att hålla kulturlandskapet öppet? Vore det inte bättre av kommuner och region att köpa gräsklippningstjänsterna av småbrukarna i stället för av entreprenörer med maskiner? Gräsklippning som gräsklippning...
Sverige är i mångt och mycket ett land som har ett allt för stort bestånd av köttboskap och hästar. Nötkreaturen står och betar på slätten, där grödor borde odlats. Och gårdarna i mellanbygderna, de magra markerna i Sjuhärad, står endera och växer igen, eller förvandlas till hästgårdar. På marker som förr kunde föda en arbetshäst, två kor, fyra får och ett par grisar, nja där finns i regel en 10 - 12 ston och hingstar hopklämda bakom ett plastband längs med grusvägen. Hästar med röta i hovarna där de står till knäna i novembergyttja. Horsemanship, heter det tydligen.
Nja, så illa är det förstås inte på alla ställen - men ta en titt på hästhagarna i din närhet. Går pållarna för tätt, trampas den tunna gräsytan sönder, och de stackars krakarna får röta i hovarna.
Får trampar inte sönder de magra jordar som täcker den allra största delen av landet. Precis som i Norge. Där är man tillräckligt smart att inse att den årliga köttkonsumtionen måste balanseras i enlighet med det som jordarna medger. Där är fårkött och getost hårdvaluta - i Sverige säger de största kött- och mejerifirmorna "nej tack" till sådana varor. Här i Sverige fortsätter vi i stället öka konsumtionen av svin- och nötkött, genom att skapa enorma köttfabriker där vi annars skulle kunna odlat grödor, frukt och grönt. Och resten av landet låter vi växa igen. Mellanbygden, tja, förutom en kanot- tur på sommaren, när Svensson vill ut och "testa naturen lite grann", så har den ingen funktion i vårt land...
Och så säger dom att norrmän är korkade...
Själv satt jag och talade får och lamm med Niklas i Miljönämnden. Vi konstaterade att priserna är för låga på lammkött nuförtiden. Har man tur får man 20 spänn per kilo när de slaktas, vilket innebär ett par hundra kronor för ett lamm. Priserna är så låga att det inte lönar sig att satsa på dessa levande små kultur- och miljöförbättrare för våra små mellanbrukare. De som håller sig med får gör det för att hålla markerna öppna, inte för att tjäna kosing.
Det där med att hålla markerna öppna, förresten. Visste ni att de flesta naturreservaten i västsverige slås för maskin? Är det verkligen rätt metod för att hålla kulturlandskapet öppet? Vore det inte bättre av kommuner och region att köpa gräsklippningstjänsterna av småbrukarna i stället för av entreprenörer med maskiner? Gräsklippning som gräsklippning...
Sverige är i mångt och mycket ett land som har ett allt för stort bestånd av köttboskap och hästar. Nötkreaturen står och betar på slätten, där grödor borde odlats. Och gårdarna i mellanbygderna, de magra markerna i Sjuhärad, står endera och växer igen, eller förvandlas till hästgårdar. På marker som förr kunde föda en arbetshäst, två kor, fyra får och ett par grisar, nja där finns i regel en 10 - 12 ston och hingstar hopklämda bakom ett plastband längs med grusvägen. Hästar med röta i hovarna där de står till knäna i novembergyttja. Horsemanship, heter det tydligen.
Nja, så illa är det förstås inte på alla ställen - men ta en titt på hästhagarna i din närhet. Går pållarna för tätt, trampas den tunna gräsytan sönder, och de stackars krakarna får röta i hovarna.
Får trampar inte sönder de magra jordar som täcker den allra största delen av landet. Precis som i Norge. Där är man tillräckligt smart att inse att den årliga köttkonsumtionen måste balanseras i enlighet med det som jordarna medger. Där är fårkött och getost hårdvaluta - i Sverige säger de största kött- och mejerifirmorna "nej tack" till sådana varor. Här i Sverige fortsätter vi i stället öka konsumtionen av svin- och nötkött, genom att skapa enorma köttfabriker där vi annars skulle kunna odlat grödor, frukt och grönt. Och resten av landet låter vi växa igen. Mellanbygden, tja, förutom en kanot- tur på sommaren, när Svensson vill ut och "testa naturen lite grann", så har den ingen funktion i vårt land...
Och så säger dom att norrmän är korkade...
Kommentarer
Trackback