Ny regering - gamla värderingar

Regeringen som Reinfeldt presenterade i går, innehåller både en del oväntade och väntade inslag. Bland de mer väntade inslagen märks väl framförallt Maud Olofsson som näringsminister, Lars Leijonborg som utbildningsminister och Göran Hägglund som socialminister. Av dessa tre tror jag att en kan komma att bidra med vissa positiva förändringar, medan de övriga kommer stå för värdekonservativa och ålderdomliga åsikter. Men Maud Olofsson kommer säkert jobba för minskad byråkrati för småföretagarna, vilket är positivt.

Överhuvudtaget känns tre av centerns fyra ministerposter som ganska starka tillsättningar. Jag tror att Andreas Carlgren och Åsa Torstensson kommer vara öppna och lyhörda i frågor om miljö och infrastruktur, åtminstone kunde alternativen vara mycket sämre.

Carl Bildt är en erkänt duktig politiker, och har genom sin insats på Balkan fått en internationell plattform som kan ge Sverige en roll att spela i världen. Tyvärr är jag dock orolig kring innehållet rent sakpolitiskt. Sveriges roll riskerar att bli något annat än den alliansfria roll som vi varit vana vid, rent historiskt (även om S gett upp den rollen sedan länge)...

Ett orosmoln som jag känner är den nye kulturministern/idrottsministern. Risken är att vi får en politik som leder till betydligt minskat presstöd, betydligt sämre mångfald, minskat stöd till Public service, och ett ointresse för det fria kulturlivet, mångkultur, subkulturstöd och annat.

Ett stort pluss, dock. Även om jag inte rent politiskt håller med (m) i särskilt mycket av den på riksnivå föreslagna ekonomiska politiken, måste ändå sägas att det är lite cool med en manlig finansminister med örhänge och hästsvans. En ny generation har trädit in på regeringens tunga taburetter, och även om politiken är fel, så känns det lite skönt att 40- talisterna inte är i ensam majoritet i den nya regeringen...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback